Lördag 13 juni
Tjip & välkomna!
Har ett ganska småsnårigt dilemma som jag inte vet varken fram eller bak på...
Tänkte om jag delade med mig så kanske ni kan hjälpa mig se en lösning?!
För många år sedan så blev jag långsamt och försiktigt vän med en trevlig kvinna... Lite konstigt för mig - har alltid haft extremt få kvinnliga vänner...
Hon var smart, vacker, hade gott självförtroende men en kass självkänsla... Hennes bakgrund var fruktansvärd på många sätt - men hon var så stark att hon hade tagit sig igenom det mesta men precis som alla vi var det vissa saker som hon ältade... Jag lät henne... Med facit i handen så lät jag mig manipuleras att tro att jag kunde göra någon skillnad...
Hon var singel och gillade inte det - precis som många av oss så det är inget kontigt - så hon förökte hitta någon... Men att vara smart o vacker är inte alltid en lyckad kombination - tyvärr så drogs en del puckon åt hennes håll... När hon efter en del sökande hittade en man via en dating-site så var jag min dumma nöt tvungen att kolla upp honom i ett sånt där register där man ser inkomst å så (då var det fortfarande gratis på internet....) o upptäckte en del av vad hon sagt till mig (som jag antog han sagt till henne) inte stämde mer verkligheten... Så jag berättade det för henne - inte för att paja nåt utan för jag var rädd hon skulle bli bränd - och hon blev ursinig på mig... Så hon sa upp vår vänskap på stående fot!
Jag försökte sms:a, msn:a, maila och t.o.m. skickade jag en julklapp 6 månader senare till hennes son... Men jag var som "död" för henne... Jag var otroligt lessen men tyckte inte jag hade gjort fel... tycker jag fortfarande inte... Sen har det varit lungt i 2 år.... Helt plötsligt dök hon upp på Facebook - jag skickde ett mess med texten "Long time no sjö?"... Fick tilbaka en vänskapsförfrågan... Jag bekräftade den... det var i fredags kväll... Sen har det varit dött...
Mitt dilemma nu...
Hur gör jag?
Väntar på hennes respons?
Är det värt detta?
Ska jag agera?
Ska jag vara henne vän?
Kan jag lita på henne?
Jag känner det finns så många frågor...
Hur skulle du gjort?
Skriv en kommentar eller känner du mig så msn:a eller nåt...
Vill ha reflektioner på HUR jag ska göra...
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Take care!
//Trollet
Har ett ganska småsnårigt dilemma som jag inte vet varken fram eller bak på...
Tänkte om jag delade med mig så kanske ni kan hjälpa mig se en lösning?!
För många år sedan så blev jag långsamt och försiktigt vän med en trevlig kvinna... Lite konstigt för mig - har alltid haft extremt få kvinnliga vänner...
Hon var smart, vacker, hade gott självförtroende men en kass självkänsla... Hennes bakgrund var fruktansvärd på många sätt - men hon var så stark att hon hade tagit sig igenom det mesta men precis som alla vi var det vissa saker som hon ältade... Jag lät henne... Med facit i handen så lät jag mig manipuleras att tro att jag kunde göra någon skillnad...
Hon var singel och gillade inte det - precis som många av oss så det är inget kontigt - så hon förökte hitta någon... Men att vara smart o vacker är inte alltid en lyckad kombination - tyvärr så drogs en del puckon åt hennes håll... När hon efter en del sökande hittade en man via en dating-site så var jag min dumma nöt tvungen att kolla upp honom i ett sånt där register där man ser inkomst å så (då var det fortfarande gratis på internet....) o upptäckte en del av vad hon sagt till mig (som jag antog han sagt till henne) inte stämde mer verkligheten... Så jag berättade det för henne - inte för att paja nåt utan för jag var rädd hon skulle bli bränd - och hon blev ursinig på mig... Så hon sa upp vår vänskap på stående fot!
Jag försökte sms:a, msn:a, maila och t.o.m. skickade jag en julklapp 6 månader senare till hennes son... Men jag var som "död" för henne... Jag var otroligt lessen men tyckte inte jag hade gjort fel... tycker jag fortfarande inte... Sen har det varit lungt i 2 år.... Helt plötsligt dök hon upp på Facebook - jag skickde ett mess med texten "Long time no sjö?"... Fick tilbaka en vänskapsförfrågan... Jag bekräftade den... det var i fredags kväll... Sen har det varit dött...
Mitt dilemma nu...
Hur gör jag?
Väntar på hennes respons?
Är det värt detta?
Ska jag agera?
Ska jag vara henne vän?
Kan jag lita på henne?
Jag känner det finns så många frågor...
Hur skulle du gjort?
Skriv en kommentar eller känner du mig så msn:a eller nåt...
Vill ha reflektioner på HUR jag ska göra...
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
En av min väns iaf tidigare favoritlåtar:
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Take care!
//Trollet
Torsdag 11 juni
Hej å hopp!
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Vet inte ens vad jag vill skriva idag - bara kände för att skriva lite... låter la tangenterna och fingrarna samarbeta bäst de kan - säkert 1 miljon stavfel och mellanslagfel men so what?!
Har funderat väldigt mycket på sistone hur det är att leva med ett dolt handikapp... Kan väl konstatera att det är fan inte lätt (ursäkta den dåliga franskan!).... Jag hinner oftast inte med och se att situationen håller på att glida iväg i katastrof innan den är just redan där - kaos!
Idag lärde jag mig lite nytt om mig själv och hur jag reagerar i en viss situation...
För att försöka att åskådligöra det hela skulle jag kunna ge ett påhittat exempel...
Jag har ett problem - söker upp nån som jag är rätt så övertygad om kan svaret - ställer frågan - får ett "Jag vet inte" till baka - tror att frågan missuppfattats - ställer frågan igen fast lite omformulerad - får återigen ett "Jag vet inte" svar - tror nu att peron i fråga driver med mig, men för säkerhets skull omformulerar jag frågan ytterligare en gång - nu börjar personen bli irriterad, vem vill upprepade gånger få erkänna att man inte kan?! - jag blir frustrerad över att jag inte får nåt svar, blir åsså irriterad... Ja ni ser ju... kaoset är ett faktum...
Har idag dock insett att när någon sagt 2 gånger "vet inte" eller liknande så måste jag ta en break och en funderare, inte brusa upp...
En annan sak som stör mig är detta med barn... ja jösses...
Varför måste alla människor - speciellt kvinnor - vilja ha barn, måste tycka om barn???
Idag precis som 1000 gånger förut så fick jag frågan när en kvinna kom förbi sin arbetsplats med sin 3 månaders baby(tror jag typ?!): "Visst är han söt? Visst är babisar det bästa som finns? Visst luktar de gott?"
Och jag blir arg!
Av flera skäl...
Ett: Tänk om jag vill ha barn men inte kan? Ska man då strö salt i såren?
Två: Jag kan rent fysiskt få barn - men rent mentalt så blir det en katastrof!
Tre: Jag har valt att inte föra vidare mina dåliga DNA såsom fetma, för tidig död, diabetes osv...
Fyra: Och NÄ, barn luktar illa, de låter, skriker, kräver saker och alla ser likadana ut!
Alla människor är inte stöpta i samma form - vi gör olika val, vi gillar inte alla samma blå... osv...
Tyvärr så retar denna mass-inställning och brist på förståelse för andra så till den grad att jag sa att jag hatar barn, de låter, luktar illa och jag kan inte med de om de inte är över 10 år!
Det är ju bara delvis sant... Jag tycker visst att barn har ett existensberättigande och en lite tjej i söta tofsar i håret eller en pojk med fräknar kan verkligen få mig att le... MEN jag kan inte ta ansvaret för dem... Mitt handikapp begränsar mig...
Jag tror min far hade samma diagnos som mig - det var periodvis ett helvete att växa upp med honom... Å i rättvisans namn ska jag säga att jag älskar min far ännu och han har lärt mig massor - precis som alla små flickor så dyrkade jag min far som liten... Men denna diagnos (min far odiagnostiserad!) kan döda en massa förtroende, känslor och sätta fysiska begränsningar... Skulle jag verkligen vilja utsätta ett barn för det???
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Förlåt för en tung bit idag....
//Trollet
Börjar med lite musik som passar mitt vemod:
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Vet inte ens vad jag vill skriva idag - bara kände för att skriva lite... låter la tangenterna och fingrarna samarbeta bäst de kan - säkert 1 miljon stavfel och mellanslagfel men so what?!
Har funderat väldigt mycket på sistone hur det är att leva med ett dolt handikapp... Kan väl konstatera att det är fan inte lätt (ursäkta den dåliga franskan!).... Jag hinner oftast inte med och se att situationen håller på att glida iväg i katastrof innan den är just redan där - kaos!
Idag lärde jag mig lite nytt om mig själv och hur jag reagerar i en viss situation...
För att försöka att åskådligöra det hela skulle jag kunna ge ett påhittat exempel...
Jag har ett problem - söker upp nån som jag är rätt så övertygad om kan svaret - ställer frågan - får ett "Jag vet inte" till baka - tror att frågan missuppfattats - ställer frågan igen fast lite omformulerad - får återigen ett "Jag vet inte" svar - tror nu att peron i fråga driver med mig, men för säkerhets skull omformulerar jag frågan ytterligare en gång - nu börjar personen bli irriterad, vem vill upprepade gånger få erkänna att man inte kan?! - jag blir frustrerad över att jag inte får nåt svar, blir åsså irriterad... Ja ni ser ju... kaoset är ett faktum...
Har idag dock insett att när någon sagt 2 gånger "vet inte" eller liknande så måste jag ta en break och en funderare, inte brusa upp...
En annan sak som stör mig är detta med barn... ja jösses...
Varför måste alla människor - speciellt kvinnor - vilja ha barn, måste tycka om barn???
Idag precis som 1000 gånger förut så fick jag frågan när en kvinna kom förbi sin arbetsplats med sin 3 månaders baby(tror jag typ?!): "Visst är han söt? Visst är babisar det bästa som finns? Visst luktar de gott?"
Och jag blir arg!
Av flera skäl...
Ett: Tänk om jag vill ha barn men inte kan? Ska man då strö salt i såren?
Två: Jag kan rent fysiskt få barn - men rent mentalt så blir det en katastrof!
Tre: Jag har valt att inte föra vidare mina dåliga DNA såsom fetma, för tidig död, diabetes osv...
Fyra: Och NÄ, barn luktar illa, de låter, skriker, kräver saker och alla ser likadana ut!
Alla människor är inte stöpta i samma form - vi gör olika val, vi gillar inte alla samma blå... osv...
Tyvärr så retar denna mass-inställning och brist på förståelse för andra så till den grad att jag sa att jag hatar barn, de låter, luktar illa och jag kan inte med de om de inte är över 10 år!
Det är ju bara delvis sant... Jag tycker visst att barn har ett existensberättigande och en lite tjej i söta tofsar i håret eller en pojk med fräknar kan verkligen få mig att le... MEN jag kan inte ta ansvaret för dem... Mitt handikapp begränsar mig...
Jag tror min far hade samma diagnos som mig - det var periodvis ett helvete att växa upp med honom... Å i rättvisans namn ska jag säga att jag älskar min far ännu och han har lärt mig massor - precis som alla små flickor så dyrkade jag min far som liten... Men denna diagnos (min far odiagnostiserad!) kan döda en massa förtroende, känslor och sätta fysiska begränsningar... Skulle jag verkligen vilja utsätta ett barn för det???
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Förlåt för en tung bit idag....
//Trollet
Fredag 5 juni
Ja jösses... Inte händer det så mycket här inte... Min plan är nu följande när det gäller min blogg...
Jag lägger mer eller mindre ner bloggen över sommaren... Känner att vara social, grilla och bara vara är grejen på denna korta sommaren som är här uppe!
Visst händer det nåt speciellt eller som idag när det haglat, snöat och som varmast varit 5 grader ja då kanske jag skriver en rad eller två!
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Nä dags att njuta av den korta, intensiva sommar vi har här uppe... Tyvärr så går det alldeles för fort!
Ni vet vart ni når mig! =)
Trevlig sommar!
//Trollet
Jag lägger mer eller mindre ner bloggen över sommaren... Känner att vara social, grilla och bara vara är grejen på denna korta sommaren som är här uppe!
Visst händer det nåt speciellt eller som idag när det haglat, snöat och som varmast varit 5 grader ja då kanske jag skriver en rad eller två!
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Ja vad har hänt sen sist... ja inte mkt - jag har semester nu i 2 veckor från den 26 maj till den 8 juni... Inte mkt men jag får nåt iaf! =)
Min man har gjort del 2 o därmed sista del på sin operation som han gjorde del ett av okt 2007... Så nu ska han bli klar o därmed bra - hoppas... =)
Vi har haft en bekant som fyllt 20 men vägrar fira - inge spec att fylla systembolag är hans replik - håller iofs med! Men men... Han kommer däremot inte undan den 12 däremot då han ska få ta studenten! =)
Redan på måndag är det dags iofs för ett annat födelsedagsbarn - min mans brorsdotter fyller 11 år - jösses! Liten blir stor, storare och storast... *thihi*
Nåja sen midsommardagen så får vi bersök av en barndomsvän till mig... EN av de två äldsta vänner jag har... asså hon e inte 92 bast - utan vi känt varandra sen 7:an!
Hon är mitt "halmstrå"... (en alldeles för lång historia för att berättas här... men om du vill vet så fråga mig - jag berättar gärna!)
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Har ni sett Kiruna-Emma? Underbar sångröst! =)
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Så himla skicklig så man blir bara Whaooow asså!
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Fortsättningen:
•·:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:• •:*'""*:•.-:¦:-•*•-:¦:-•:*'''''*:•
Nä dags att njuta av den korta, intensiva sommar vi har här uppe... Tyvärr så går det alldeles för fort!
Ni vet vart ni når mig! =)
Trevlig sommar!
//Trollet
